Andra världskriget



Andra världskriget 1939-1945 var en hård tid för Finland. Under denna period hamnade Finland i tre krig. Det var vinterkriget, fortsättningskriget och Lapplandskriget. Men självständigheten bevarades. Av krigförande parter var Helsingfors tillsammans med London de enda huvudstäderna som i något skede inte var ockuperade. Finland var det enda landet i Europa med gemensam gräns med Sovjet som bevarade sin självständighet. Men allt detta hade sitt pris.


Innehåll

Förspel
Vinterkriget
Fortsättningskriget
Lapplandskriget
Hemmafronten
Rädsla för Sovjet

 

 

Förspel


Finland var 1917 beroende av två länder. Finland var en del av Ryssland.

Tyskland var den beundrade vännen och man läste tyska i skolorna. Tyskland hjälpte även Finland under frihets-inbördeskriget 1918. Både Tyskland och Ryssland förlorade sin styrka på grund av sina förluster i första världskriget och Finland stod utan starka vänner. Delvis därför kunde Finland uppnå sin självständighet.

På 1930-talet återfick Hitlers Tyskland och Stalins Sovjet sina forna ekonomiska styrkor. De stärkte även sina militära framtoningar. Detta var mycket hotande för Finlands utrikespolitiska säkerhet. Trots försök kunde Finland inte heller få hjälp av andra länder. Bl.a. sade Sverige nej till en försvarsallians.

Det värsta som kunde hända var att Tyskland och Sovjet slöt en nonaggressionspakt från år 1939. Länderna lovade att inte anfalla varandra vid ett eventuellt krig. Dessutom ingick i pakten ett hemligt avtal där länderna delade upp östra Europa i två intresseområden – ett tyskt och ett ryskt. Finland hänfördes till det ryska området.

 

 

 Vinterkriget


 

Genast efter undertecknandet av nonaggressions-avtalet  23.10 ville Sovjet ha samtal med Finland om finska landavträdelser till Ryssland. Sovjet ville ha gränsjusteringar på Karelska näset, utöar i Finska viken och Hangö som flottbas. Som ersättning skulle Finland få ett större område i Östkarelen. Finland vägrade ge bort någonting. Den 26.11 sköt ryssarna med kanoner mot Finland i Mainila vid ryska gränsen. En vecka efteråt började vinterkriget mot Ryssland. Finland stod ensamt mot en stormakt.

Vinterkriget började 30 november 1939 och slutade 13 mars 1940 med stora landavträdelser för Finland.

Närpesbor kallades liksom andra finländare in i krigstjänst 1939. Man bildade skilda finlandssvenska kompanier. De flesta av närpessönerna fanns i regementet JR 22 (JR 9), samt kringspridda i olika andra regementen. Militärtjänsten genomfördes på olika platser på Karelska näset. De hårdaste striderna för närpesborna skedde under vinterkriget vid Jandeba-ån och Syväri. De fanns österom sjön Ladoga. Övermakten blev på vintern 1940 för stor. När försvarslinjen mellan Finska viken och Ladoga (Mannerheimlinjen) brast, måste också försvararna österom Ladoga dra sig tillbaka.

Sovjets trupper stod utanför Viborg när den finska regeringen lyckades förhandla fram en separatfred med stora eftergifter. Karelen m.m förlorades. Finland stred ensamt och hela världens press följde med Finlands kamp. Detta skedde eftersom det var ett litet land mot ett stort och egentliga krigshändelser ägde rum endast i Finland i detta skede av världskriget.

 

De stupades och sårades antal var höga i slutskedet av vinterkriget. Finland försvarade sig tappert och Sovjet uppnådde inte sina mål. Finlands försvar av sin självständighet väckte beundran och respekt i omvärlden. Men Finland fick betala ett högt pris. Stora landområden måste ges åt Sovjet och 24.000 soldater stupade.

Pörtom har många stupade i vinterkriget. En orsak var att en rysk granat fick in en fullträff på en korsu där det fanns många Pörtombor. Händelsen skedde i Leipäsuo på Karelska näset.

Här stupade 12 pörtombor på samma dag den 7.11.1940. Leipäsuo var en verklig olycksplats för pörtombor, här stupade sammanlagt 20 frontmän.

 


Fortsättningskriget


Sommaren 1941 anföll Hitlers Tyskland det kommunistiska Sovjet. Finland gick med i kriget på östfronten som vapenbroder med Tyskland. Man hoppades att kunna ta tillbaka de förlorade områdena. Vissa grupper i Finland drömde även om att skapa ett Storfinland. Då Tyskland anföll Sovjet och då det även fanns tyska soldater i Lappland, ansåg Sovjet att även Finland var en krigförande part. Nu kallades armén igen till östra gränsen och ett finskt anfall inleddes. Närpesborna placerades i första hand i de finlandssvenska JR 61 och JR 13. Så småningom skickades de till fronten i norra Karelen. Där stupade de första närpesborna i fortsättningskriget. De placerades sedan till försvaret vid floderna Svir och Jandeba. De tillbringade även sin krigstjänst under ställningskriget vid detta frontavsnitt. Nästan två år var de där.

 

I krigets slutskede inledde Sovjet ett fruktansvärt anfall mot Viborg. JR 61 skickades till försvaret av staden. De gick i försvarsställning vid Tienhaara nordväst om Viborg. De som var med om denna strid sade att Finland denna gång räddades av JR 61. En annan räddades Finland vid Tali-Ihantala, men av andra regementen.

I detta skede såg det mycket mörkt ut för Finland. Finländska soldater fick ställvis springa undan ryssarna. Sovjets trupper lyckades dock inte få en avgörande seger över Finland. Stalin gick då med på att förhandla om ett vapenstillestånd. Han skickade merparten av de ryska trupperna från Finlandsfronten till erövringen av Berlin. Finland var igen tvunget att godta en hård fred. Men landet blev aldrig ockuperat av Sovjet, Finland var igen räddat. Men freden var hård, stora landområden skulle på nytt ges åt Sovjet.

Kriget var en mycket tung period för människorna. Hemmavid gick man och oroade sig för männen vid fronten. Ibland kom ett brev från överbefälhavare Mannerheim. Det betydde att en krigare hade stupat. Med häst och kärra hämtade man hem honom från järnvägsstationen.

 

 


Hemmafronten


Arbetsplikt

Då landet befann sig i krig blev livet även på hemmafronten mycket besvärligare. Arbetsplikt för alla infördes redan 1939. En speciell arbetspliktsnämnd fick i uppdrag att kalla in arbetsfört folk till olika uppdrag. Bl. a. samlades 50 ton taggtråd in för att skickas ut till fronten. Män kunde även sändas till andra orter i Finland för arbetsuppdrag. Eftersom nästan alla män antingen var inkallade i krigstjänst eller arbetsplikt, så föll en tung börda över kvinnorna till att sköta arbetet på bondgårdarna. Även hästar och fordon togs ut i tjänst vid fronten.

Folkförsörjningen

En omständighet som orsakade det största missnöjet var folkförsörjningen. Eftersom kriget satte stopp för det mesta av utrikeshandeln blev det brist på varor i Finland. För att fördela varor tillsattes en nämnd i alla kommuner för att sköta denna uppgift. Varorna skulle ransoneras. Man kallade den för folksorgen.

Alla tilldelades köpkort. Med köpkort kunde man köpa en viss mängd av bristvaror. Kaffe tog slut redan 1941. Man kunde endast köpa surrogatkaffe. Andra varor som det rådde stor brist på var socker, cykelringar, kläder och tobak. Folk började odla egen tobak, som kallades kessu. Folksorgen köpte även upp brödsäd, fodersäd, kött, mjölkprodukter potatis m.m.

Varje bondgård måste överlåta en del av sina produkter till armén. Varje gård hade tillstånd för en viss mängd djur på gården. Granskningar genomfördes regelbundet för att kontrollera mängden djur. Dessa granskningar var illa omtyckta. Om folk fick veta att folksorgen var på kommande gömdes en del av djuren bort.

Bristen på varor ledde till att alla klädesplagg användes till det yttersta. Kostymer, ytterrockar ock klänningar kunde man ibland sprätta upp sömmarna, vända på tyget och sy om den på nytt. Tyvärr var det även brist på sytråd. Tillverkning av tyg som var gjort av cellulosa förekom också. Kläder gjorda av ”papperstyg” var av mycket dålig kvalitet.

Ungdomarna tyckte nog att det var en tråkig tid. Det var nämligen förbjudet att arrangera danstillställningar. Förbudet bröt man ofta emot. Små danslavar byggdes upp litet här och där. Så lät man ryktet gå och övertalade någon som kunde spela fiol eller dragspel och kunde spela upp till dans. Polisen kom visst ibland, men då gick man bara hem. Värre var det nog för de 17-årspojkar och uppåt som var inkallade till fronten.

 

De evakuerade

Vid både vinterkriget och fortsättningskriget tog Närpes emot folk som evakuerades från östra Finland. Vid vinterkriget kom 572 personer till Närpes. De flesta kom från Joensuu, nämligen 500 personer. De sökte skydd i västra Finland från bombanfallen i öst.

Sommaren 1944 kom stora flyktingvågor till våra trakter. Sammanlagt tog Närpes emot 1 373 personer. De flesta var från Jaakkima kommun på Karelska näset. De evakuerade kom med tåg till Närpes station. Därifrån fördes de till lillstugor och andra bostäder. De flesta kunde dra försorg om sig själva med hjälp av statliga stöd. Närpes kommun blev centrum för Jaakkimaborna. De hade med sig sin egen präst och deras barn gick i finska skolor som startade i bönhus och liknande lokaler. Den fina takkronan som fanns i deras kyrka togs även med. Den finns nu i Närpes kyrka. Denna stora förflyttning av folk till Närpes gick naturligtvis inte problemfritt. De hade med sig 643 kor, 195 hästar, 300 får, 156 ungnöt samt ett antal höns och svin. De behövde åker och ängsmark för deras försörjning. Närpesborna var inte så villiga att arrendera bort jord. De ville ha den själva för sin försörjning i matbristens Finland. Under åren 1946 -1949 flyttade de flesta bort till andra orter i Finland. Men en hel del av dem stannade kvar i Närpes.

 

 


Lapplandskriget


 

I ett av villkoren i vapenstilleståndet fanns ett krav på att i snabb ordning driva ut tyskarna ur Lappland. Finland hamnade ånyo i krig, denna gång mot tyska trupper i Lappland. Från september 1944 till januari 1945 pågick det sk. Lapplandskriget. Tyskarna drevs ut till Norge i en blodig kamp som krävde 774 stupade finländare och 1814 tyskar. Staden Rovaniemi förstördes helt och hållet. I Finland var man rädda för ett nytt krig mot Sovjet om utdrivningen av tyskarna inte skulle gå snabbt nog. Delar av militärledningen beslöt därför i allra största hemlighet att gömma vapen inför en kommande sovjetisk ockupation. I Närpes gömdes vapen bl.a. på Ivars hemman i Näsby. Denna vapengömma var nära att avslöjas då vägmyndigheterna flera år senare planerade att bygga en ny strandväg rakt över gömman. Det blev bråttom en natt att gräva upp vapnen och gömma dem på ett nytt ställe. Den ursprungliga gömman fanns mitt i den nuvarande Ivars korsning.

 

 

 


Rädsla för Sovjet


Förlusten för Finland blev mycket tung för folket att bära. Man var även mycket rädda ute i stugorna. Hur kommer det slutligen att gå för Finland? Man frågade sig: ”Vad kommer att hända med Sovjet som en segrarmakt?” Händelserna på de olika frontavsnitten hade förstärkt misstron. Många trodde i detta skede att det bara var en tidsfråga innan ryssarna skulle ta hela landet. Inför denna skräckbild flydde en hel del soldater från armén och krigets hemskheter. De rymde över Bottenhavet till Sverige i små båtar. Andra gömde sig enbart i skogen. Trafiken över havet var speciellt stor i kustbyarna längs kusten. Den gamla traditionen med Riipelälinjen i Närpes väcktes till liv. Nämpnäs och Norrnäs hade tillsammans 132 rymlingar och Närpes sammanlagt 229. I skogen gömde sig 20 rymlingar.

År 1961 skickade Sovjet en not (brev) till Finland med önskemålet om att Sovjet skulle få skicka trupper till Finland för att förstärka försvaret. Många såg igen mörka moln på Finlands självständighetshimmel och packade kappsäcken på kvällen och for dagen efter till Sverige. Från varje by i Närpes rymde man nu igen till Sverige. Lyckligtvis utlöste denna kris ingen ockupation av Finland. President Kekkonen kunde förhandla Finland ur detta.


Krigets saldo

De båda krigen blev en tung och besvärlig tid för alla människor. Visserligen uppnådde Finland det viktigaste målet. Finland var fortfarande en självständig stat. Men vid krigsslutet upplevde många att Finland hade förlorat. Man förlorade ju så stora områden till Ryssland. Många män förlorade sitt liv och andra blev svårt sårade. Många unga män förlorade sin ungdomstid vid fronten, då de måste vara där i 5 år. De unga männen kände nog sig vilsna och upplevde att ingen brydde sig längre om dem. Krigspsykos var ett okänt begrepp på denna tid. Många av dem upplever kriget i sina drömmar fortfarande. Varje kyrkogård i Finland har sina s.k krigargravar. Här nedanför kommer ett bildkollage från krigargravarna i Närpes, Pörtom och Övermark.

 

NÄRPES  

 

PÖRTOM

 

ÖVERMARK

 

 

 

 

 

Sidebar