Bussar och transportföretag


På 1920-talet kom de första bussarna och lastbilarna i trafik i Närpes. De första torde ha varit tre företagare i Pörtom och Övermark år 1924. De inledde busstrafik mellan Övermark-Vasa och Pörtom-Vasa. Så småningom fick de flera efterföljare, men alla led av brist på kapital och lämpliga fordon att köpa, 1930-talet var en svår tid för branschen.  År 1939 konfiskerade försvarsmakten mera eller mindre alla bilar. Företagsandan levde starkt hos dessa första pionjärer. Efter krigen tog branschen ny fart. Nils Lindqvist från Böle startade firman Lindqvist & Malm tillsammans med Ola Malm och de erhöll Finlands första linjetrafiktillstånd för utrikestrafik. När branschen var som störst sysselsatte den cirka 100 personer.

.


Innehåll

Busstrafik
Lastbilstrafik


Busstrafik


Persontransporter med bussar inledde transportbranschen i nuvarande Närpes-området. Först år 1924 ut var Matts Haglund från Pörtom (linjen Pörtom-Vasa) och Henrik Helin & Valfrid Vallén från Övermark körde på linjen Kristinestad-Vasa. Övermarkborna höll inte ut så många år. Haglund kämpade vidare, han startade nya linjer och en egen karosserifabrik för bussar.

Krigen 1939–1944 var ett svårt avbräck för trafikanterna. Bussarna togs till fronten. Många av de första bussarna var lastbilar med en bur för passagerare och en öppen flake för gods. Buren kallades i folkmun för grisburen. Under resan tog ibland både chaufför och passagerare kaffepaus om någon bjöd in resesällskapet.

Ibland blev det en påtvingad paus för passagerarna medan chauffören fick lappa ett punkterat däck. Det hände ofta.

De största trafikanterna blev så småningom Wester Lines från Finby och Ingves bussar från Rangsby

Wester Lines

En första pionjär inom lastbilsbranschen var Karl Johan Wester från Finby. Han startade redan 1928. Snart körde han gods ända till Helsingfors. Efter krigen såldes lastbilarna och två bussar anskaffades. De byggdes på lastbilsunderreden i Vasa.

År 1953 kom han in i bussbranschen genom att  överta Matts Haglunds linje mellan Lappfjärd och Vasa. Det är en busslinje som körs ännu i dag. Verksamheten togs också över av Karl Johans son, Sven-Erik Wester.

Han utvecklade verksamheten med linjetrafik, skolbussar, beställningstrafik, turistresor och ”algotsbussar”. Tidvis var Wester Lines det största bussbolaget i Närpes. Vid ingången till 2000-talet såldes hela företaget till huvudkonkurrenten Ingves bussar.

 

Ingves Bussar

Kb Ingves Bussar Ky grundades 1952 av Bertel Ingves. I början var det linjetrafik, speciellt längs den gamla strandvägen. Konkurrensen var tidvis hård mellan Ingves, Wester Lines och Strandlinjetrafik från Petalax. I dag är skolskjutsar, gruppresor samt taxiverksamhet de största formerna för verksamheten. En resebyrå drivs även av företaget.

Då grundaren Bertel Ingves så småningom ville trappa ner så var det hans barn Gunnel, Göran och Johan Ingves, som tog över och förde arvet vidare. Även en tredje generation av familjen Ingves jobbar i företaget idag: Niclas och Tomas Ingves. Från att i början av företagets historia i småskalighet ha startat med en linje mellan Korsnäs och Kaskö i Sydösterbotten i Finland kan man säga att Ingves idag har erövrat hela Finland, Norden, Europa och resten av världen. Ingves har haft som motto ”Minnen, upplevelser och resor”. Idag märks det tydligt inom företagets verksamhetsområden. År 2014 gick Ingves och Svanbäck från Nykarleby samman till ett större företag i Branschen. De tog namnet Ingves & Svanbäck.

 

Busstationer

För att betjäna resenärerna var en liten busstation inredd i den gamla kommunalgården. I Pörtom och i Övermark fick liknande busstationer. I Närpes byggdes ett nytt busstationshus 1964. Som mest fanns det 60 avgångstider per dag på anslagstavlan. Dessutom tillkom fyra postbussar som två gånger per dag kom via busstationen. Det hade ett väntrum med tillhörande café och ett rum för godsexpeditionen. Det fanns mitt i Näsby där hotellet Red & Green finns i dag. Busstationen är nu flyttad till Dynamohuset invid Vassbron.

 


Lastbilstrafik


Lindqvist & Malm

På 1950-talet växte branschen ordentligt. Visserligen led branschen av en svår kapitalbrist i början. Men de gjorde alla industrigrenar. T.ex. för Nils Lindqvist tog pengarna slut halvvägs på bygget av den första lastbilen i NTM. Det var ett bussunderrede som byggdes om till en lastbil, den beryktade ”suggon”. Då NTM inte heller hade pengar fick byggnadsverksamheten vila en månad.

Nils Lindqvist från Böle var en av föregångarna i branschen. Han startade år 1951 ett bolag tillsammans med Ola Malm 1951. Företaget köpte rättigheterna till linjen Vasa – Helsingfors av Gunnar Wahlroos från Övermark. Dessutom köptes rättigheterna till linjen Närpes – Hfrs av K J Wester. År 1957 fick företaget även rättighet för linjetrafik på utlandet som det första företaget i Finland. År 1962 övergick företaget helt och hållet i Nils Lindqvist ägo, som då startade Oy Nils Lindqvist Ab.

Företaget körde linjetrafik mellan Österbotten – Helsingfors.
En annan lukrativ körning var alkoholdrycker åt Oy Alko Ab. Spriten kördes från Hfrs till alla Alkobutiker i Österbotten. Snart var Nils Lindqvist den största företagaren i branschen i Närpes. Han hade över 20 långtradare i trafik en tid.

Han började också köra närpesprodukterna tomater och gurkor till partiaffärer och vanliga affärer. Som mest körde en långtradare per dag i denna trafik.

Nils startade även en servicestation, Esso i Finby, då han sålde bränsle till bilarna. Företaget såldes 19xx till en Vasafirma.

 

 

Elis Krook var en trafikant från Kalax. Han inledde sin yrkesbana på 1940-talet och var troligtvis den första som körde en utrikestransport med hjälp av Nils Lindqvists tillstånd för utrikestrafik. En av de första utrikesresorna gick runt Bottenviken via Haparanda ned genom Sverige, genom Danmark till Tyskland. I lasten fanns frusna höns. Kylan under resan hölls genom isblock under hönorna som var täckta med sågspån.

Elis Krook körde även på inrikeslinjer, speciellt till Helsingfors. Från linjetrafiken gick han så småningom över till transportör åt skogsindustrin. Han avslutade sin bana som trafikant år 1988.

Egil Nyman var en annan företagare som växte relativt stor. Han körde som mest med 10-12 bilar. Han trafikerade i beställningstrafik med utrikeskörningar En tid var transporterna produkterna som tillverkades i Algots-fabriken i Närpes den största enskilda frakten.

Emrik Nyman var en annan Finby-företagare i transportbranschen. Han körde flisbilar åt sågindustrin och olika bilar i beställningstrafik. En hel del av transporterna gjordes även åt speditionsfirmorna Polarexpress, Scansped och Schenker.

Yngve Vikstrand från Svartbäck var en trafikant som körde åt bl.a. Polarexpress. En tid stod flygbolaget Finnair för det mesta av transporterna. Yngves bilar körde flygfrakten mellan Helsingfors-Oslo en tid. Att flygfrakt kördes med lastbil betydde bara att kunden fick sin vara flyttad inom en viss tid.

Hugo Wiik från Yttermark hade bilar som körde smör åt Enigheten i Österbotten till Helsingfors.

Namnet Antfolk från Rangsby är förknippat med timmertransporter, ”stockbilar”. Det var bröderna Sigel och Sven som båda hade egna bilar. Nu är det Svens pojke Johan som står för uppgiften att föra traditionen vidare.

I Norrnäs är det Snickars som betyder transporter. Det var från början bröderna Bo och Bjarne som startade ett transportföretag. Nuförtiden har de skilda bolag och Bjarne sysslar med grävmaskiner, medan Bo har ett bolag som heter Pörntrans och är inriktad på beställningstrafik i utrikeskörningar och foderbilar för minkfoderköket Närö.

Stig Vikstrand från Töjby är en trafikant som kör åt Kalottspedition, samt dessutom har han bilar som transporterar tomater och gurkor från odlare till packerier.

Harry Nixell representerade transportörerna från Näsby. Nuförtiden sköts verksamheten av hans söner. Frederik Nixell har ett bolag som heter Nixell logistics och han har en speditionsfirma och kör mest byggnadsmaterial (t.ex. gipsskivor). Den andra brodern Krister Nixell är transportör åt madrassfabriken Hilding Anders.

Österlunds transport från norra Finby är ett bolag med utrikestrafik åt Schenker, samt tomat- och gurkinsamling från odlare till packeri.

Rainer Lindgren från Övermark har en relativt stor firma. Hans verksamhetsområden är transport av vanligt grus och olika dimensioner av krossgrus, samt stocktransporter.

Malms transport är ett annat Övermarkföretag. Det sysslar med beställningstrafik.

Magnus Nord är en kalaxbo som med två bilar kör åt speditören Schenker på utrikestrafik.

Johan Rosenqvist är nuförtiden den största representanten för trafikanter i Pörtom. Han har tidvis mellan 10–12 chaufförer i jobb. Han kör åt speditionsfirman Scandic Trans och dessutom är han en stor aktör i sand- & krossgrusbranschen.

Hans Erik Wikman är en representant för de många trafikanterna från Finby. Hans firma var tidvis ganska stor med 25-30 bilar i trafik. Han körde både i inrikes- och utrikestrafik, mest med styckegods i lasten. Tyvärr slutade firman med en konkurs på 2000-talet.

Wallvik transport är en relativt ny aktör från Rangsby i transportbranschen. Styckegods finns oftast med på lasten.

Rönnlöfs transport från Finby är en styckegodstransportör från Finby. Han kör åt Schenker.

Göran Karlsson kommer från Norrnäs och verkar i branschen för tomat- och gurktransporter.

Nils Simons är en näsbytrafikant som med tre bilar kör åt Schenker.

Sture Ljungar har förutom lastbilar även grävmaskiner. Han är från Övermark och kör åt Scandic Trans.

Mats Ström är en finbytrafikant vars affärsidé är transporter av spannmål och körning av tunga fordon på lavetter.

Simons transport är ett familjeägt företag från Finby. Leif Simons inledde verksamheten med transporter av olika jordbyggnadsmaterial, samt förbränningstorv. Nuförtiden sköts verksamheten av sonen Robert, som har utvidgat verksamheten till att omfatta jordbyggnadsarbeten, transport och försäljning av stenmaterial samt styckegods- och bulktransporter i Finland och Sverige.

I Kalax finns Backmans transport som kör godstrafik, ofta i distribution av varor med mindre bilar.

 

 

Sidebar