FRIKYRKLIG VERKSAMHET

Närpes har genom tiderna varit rikt på olika religiösa riktningar. Det syns på det antal bönehus som har byggts. Ingen av de frikyrkliga inriktningarna har fått mera inflytande än de andra, en ganska jämn fördelning av anhängare har varit en regel. De allra flesta närpesbor har hört till den statliga evangelisk-lutherska kyrkan. Ett fåtal närpesbor har hört till den ortodoxa kyrkan, den har de flesta av sina anhängare i östra Finland. Från 1990-talet har det kommit ett stort antal arbetskraftsinvandrare och flyktingar. Många av dem är muslimer, vilket har ökat intresset för andra religioner. En del av invandrarna har uttryckt sitt intresse för att bygga en moské i Närpes.


Innehåll

Allmänt om frikyrklig verksamhet
Baptismen
Fria missionsförbundet
Pingströrelsen
Jehovas vittnen

 

Allmänt om frikyrklig verksamhet

Redan på 1600-talet uppstod i England och Holland frikyrkliga rörelser. I mitten av 1800-talet kom de upp till Norden. Gemensamt för dessa rörelser är att medlemskapet i den kristna församlingen skall bygga på en personlig tro. Rent allmänt var de gamla statskyrkorna väldigt negativt inställda till dess ”uppkomlingar”.

Vår egen evangelisk-lutherska kyrka motarbetade de frikyrkliga grupper som uppstod i Närpes.

Denna konflikt ställdes på sin spets på 1930-talet, då de frikyrkliga anhängarna inte längre fick begrava sina anhöriga i de gamla kyrkogårdarna. Den främsta orsaken till denna bojkott var att de frikyrkliga hade skrivit ut sig ur församlingarna och inte betalade kyrkoskatt. Bara betalande medlemmar gavs tillträde till begravning i den vigda jorden. På 30-talet löstes denna konflikt genom att de frikyrkliga byggde egna begravningsplaner.

Nuförtiden får de som hör till civilregistret betala en större avgift för en gravplats.

 

 


Baptismen


En av de äldsta frikyrkliga rörelserna är baptismen. Baptisterna är anhängare av trosdopet, dvs. de troende bör döpa sig i vuxen ålder genom nedsänkning i vattnet.

I Nämpnäs bildades 1884 den första frikyrkliga församlingen i Närpes. Nämpnäsbon Mikael Eriksson kom hem från en tid i Sverige och startade en baptistförsamling (Betania) i hembyn.

De frikyrkliga idéerna spred sig till andra byar. Man byggde egna bönehus och var speciellt aktiva med småbarnsskolor, söndagsskolor och scoutgrupper. Nu har alla byaföreningar gått samman och bildat Närpes baptistförsamling.

 

 

 


Fria missionsförbundet


 

Denna religiösa riktning startade 1885 i Yttermark. Här kan medlemmarna själva välja sättet att döpa sig. De har en verksamhet som påminner om de andra frikyrkliga rörelserna. De har nu ett eget bönehus i Östra Yttermark. Det kallas Betesda, ett vanligt namn på frikyrkliga rörelsers bönehus. I Näsby byggdes likaså ett bönehus vid den sk. Skittpått. Vanligt är också namnet Betseda

 

 

 

 

Pingströrelsen


När pingstvännerna grips av hänförelse kan de ibland börja be högljutt på ett obegripligt språk. Då säger man att de ”talar i tungor”. Själva anser de att de fylls av en helig ande och därför kan framföra gudomligt budskap på främmande språk. Pingströrelsen bygger liksom baptisterna på vuxendop. Först kom den till Nämpnäs. På 1920-talet startade pingstvännerna en förening som kallades Saron. På 1950-talet bytte de namn till Filadelfia. De flyttade samtidigt in till centrum av Närpes. Så småningom byggde de ett bönehus bredvid nuvarande sstadshus. En livlig mötesverksamhet med sång och musik samt en livlig barnverksamhet kännetecknar församlingen.

 


Jehovas vittnen


Jehovas vittnen är en internationell organisation som fick sitt namn i USA i slutet av 1800-talet. Jehovas vittnen uppmuntrar varandra och bjuder ofta in andra till möten, träffar, bibelstudier och gott umgänge både lokalt och globalt.

Jehovas vittnens ”kyrka” kallas Rikets sal och är öppen för allmänheten. De tar inget inträde, kollekt, medlemsavgift eller liknande och deras litteratur är kostnadsfri. I stället finns det bidragsbössor i deras möteslokaler, där bidrag kan ges.

Jehovas vittnens lära bygger enligt dem själva noggrant på bibeln.

Deras lära kommer endast från tolkningar av den. Detta innebär att de inte deltar i seder eller bruk som inte omnämns eller förkastas i Bibeln.
De avviker därför i flera avseenden från den lära och seder som företräds av de andra stora kristna samfunden. Jehovas vittnen firar därmed ingen av de traditionella högtiderna som av dem anses vara hedniska, såsom midsommar, jul och den ”hedniska påsken”. Men gärna minnesdagar som t.ex. bröllopsdagar.

Inom Jehovas vittnen finns inga präster. Varje medlem som kallas vittne är förkunnare.

Jehovas vittnen tror på en monoteistisk Gud, inte på en treenig. De ber därför inte till Jesus eller tror att han är samma som fadern, utan ber endast och direkt till fadern, så som sonen Jesus undervisade om på jorden när han sa ”det är endast fadern du ska tillägna helig tjänst”. Att Jehovas vittnen endast ser fadern som den allsmäktige Guden är den främsta orsaken till varför många kristna inte tycker Jehovas vittnen ska kallas kristna. Att vara kristen betyder ju ungefär ”tro på Kristus” (Kristus är det grekiska ordet för messias).

De finansierar sin verksamhet genom gåvor från de egna medlemmarna.

Jehovas vittnen i Närpes har sin Rikets sal i Yttermark.

 

 

Sidebar