Inbördeskriget


Frihetskriget – Inbördeskriget 1918


Finland var ända fram till den 6 december 1917 en del av Ryssland. Första världskriget var en katastrof för Ryssland, som förlorade i kriget mot Tyskland. Finlands egen säkerhet var nu hotad, då en revolution inleddes i S:t Petersburg. Många av Finlands egna kommunister ville även starta en revolution i Finland och de borgerliga ville avväpna de ryska soldaterna. Denna konflikt slutade i ett regelrätt inbördeskrig.


Innehåll

Förspel 1914 – 1917
Start på frihetskriget
I Närpes
Inbördeskrig
Efterspel
Ett delat Finland

 

År 1916 placerades ca. 250 ryska soldater i reservkompaniets byggnader i Finby. De fanns där Närko finns i dag. Platsen kallas fortfarande för Ryssback. På bilden här ovanför syns en rysk officer och några finbybarn. I bakgrunden syns själva baracken där soldaterna bodde.

Förspel 1914 – 1917


 

Vid denna tid pågick första världskriget (1914 – 1919). Finland hörde till Ryssland, som försökte förryska Finland. Man började redan år 1900 tala om en finländsk självständighet. Vissa började t.o.m. smuggla vapen till landet.

Kriget gick mycket dåligt för Ryssland, som led stora förluster mot Tyskland. I Ryssland utbröt en revolution under ledning av de ryska kommunisterna. Då passade Finland på och förklarade sig självständigt 6 december 1917. Det gjordes av den borgerliga majoriteten i lantdagen (dåtida riksdag) på förslag av senaten (dåtida borgerliga regering) med Per-Edvin Svinhufvud som ordförande. Socialdemokraterna hade röstat mot självständighetsförklaringen och ville att självständighet skulle uppnås i samarbete med den kommunistiska regeringen i St. Petersburg. För att understryka sina åsikter utlyste de en storstrejk. De kallades för de röda och leddes av kommunister. De borgerligt sinnade hade bildat skyddskårer för att hålla ordning i landet.  De kallades för vita garden.

Stora oroligheter utbröt i landet 1917 i Helsingfors. Den lagliga borgerliga regeringen flydde till Vasa. De satte upp en armé med Carl Gustav Mannerheim som överbefälhavare.  Snart stod de röda och de vita med gevären i hand mot varandra, de vita i Vasa och de röda i Helsingfors.

I Närpes följde man oroligt med de händelser som skedde ut i världen. Många i Närpes anslöt sig till aktivisterna. De började planera aktivt motstånd mot Ryssland. Till Pjelax smugglades t.ex. år 1906 en vapenlast med fartyget MS Peter. Under kriget blev man rädd för att unga män skulle skickas ut i fronten. Många var de pojkar som flydde över Bottenhavet med småbåtar till Sverige (och USA). Den flyktvägen kallades för Riipelälinjen. Matvaror var det brist på och de viktigare ransonerades. Då fick man köpa tex. 2 kg socker per månad. Bland befolkningen växte oron över det utsatta läget som Finland befann sig i. Ryssland som hade ca. 300 soldater i Närpes höll på att förlora kriget. Vad skulle de ryska soldaterna ta sig till? Ryssland hade i slutet av 1915 placerat ryska soldater i Närpes. Soldaterna bevakade kusten inför ett eventuellt tyskt anfall. Ute i kustbyarna placerades ca. 15 soldater per by. År 1916 fick Finby 250 soldater som placerades på Ryssback. De byar som fick ryska kustbevakare var Pjelax, Böle, Finby, Knåpnäs, Nämpnäs, Norrnäs och Rangsby.

I Närpes beslöt sockenstämman sommaren 1917 att en skyddskår behövdes i Närpes. Den kallades för en frivillig brandkår, men höll hemliga vapenövningar. De ledande politikerna med Oskar Nix (lantdagsman) i spetsen arbetade för detta hemvärn.


Start på frihetskriget


 

Då den lagliga regeringen flydde till Vasa ansåg de röda att det var en krigsförklaring. De röda började terrorisera de vita i södra Finland. I Österbotten på natten den 28 januari började skyddskårerna avväpna de ryska soldaterna. I Närpes såsom i stora delar av landet fick nu skyddskårerna träda till.

 

Av skyddskårerna bildade man Finlands första armé. Deras första uppgift blev att befria Finland från ryska soldater. Sedan stred de mot de röda om makten i Finland – då kallades kriget för inbördeskrig. Kriget räckte fyra månader på vintern 1918. Först skulle de vita befria Finland från de ryska soldaterna.


I Närpes


Skyddskårens uppgift blev nu att befria Närpes från dessa ryska soldater. Det blev inledning av frihetskriget i Närpes. Skyddskårens taktik var enkel. Man försökte övertala de ryska soldaterna att ge upp. De måste överlämna sina vapen, men de skulle få resa hem. Nämpnäs truppstyrka på 15 ryska soldater ansågs vara möjlig att övertala. Det första försöket misslyckades. Skyddskåren samlade ihop en större styrka på 80 man, vilka marscherade till kasernen i Finby. Den omringades och ryssarna uppmanades att ge upp. Detta skedde på natten den 29 januari och inför övermakten gav de ryska soldaterna upp. Denna lyckosamma inledning av frihetskriget var viktig.

Nu gav även de mindre truppstyrkorna i strandbyarna upp. Först avväpnades soldaterna i Nämpnäs, sedan Norrnäs och Rangsby. Därefter drog skyddskåren söderut. Trupperna i Böle och Pjelax gav sig även utan strid. Närpes hade befriats utan blodsutgjutelse. En liknande taktik användes även mot den ryska garnisonen i Kaskö. Eftersom Närpes skyddskår nu hade 1000 män i sina led, kunde man hota de ryska soldaterna till att ge upp.


Inbördeskrig


Nästa mål för skyddskåren var att marschera till Kristinestad. Där fanns mera röda soldater (74) som tillsammans med ryssarna (151) bjöd på motstånd. Kriget inleddes för närpesborna utanför Kristinestad. Den första närpesbon i detta krig stupade här. Man lyckades dock tillsammans med andra skyddskårer erövra Kristinestad.

Efter det att Österbotten var befriat skickades skyddskårernas samlade trupper, som nu kallades den vita armén, mot de röda. I och med att man stred mot de röda blev kriget nu ett inbördeskrig. De röda hade samlat sina styrkor i Tammerforstrakten.

Många närpesbor deltog i striderna om Tammerfors. Efter hårda och grymma strider kunde landet få en fred i maj 1918. Antalet stupade i detta krig blev 18 i Närpes, 9 i Övermark och 4 i Pörtom. Deras gravar finns vid kyrkorna som hjältegravar.


Efterspel


Under inbördeskriget slog skyddskårister ihjäl en misstänkt röd från Finby. Han hade kallats till Finby uf för förhör. Han kom inte, så han fick hämtas. Han gjorde ett flyktförsök, varvid han sköts i magen. Dessutom misshandlades han svårt. Han dog av sina skador.

Efter kriget användes kasernen i Finby som fångläger för de röda. De skickades till Närpes med tåg från Tammerfors. Som mest fanns det 230 fångar. De blev ganska dåligt skötta av de vinnande vita styrkorna. Flera fångar, man tror att 11 personer svalt ihjäl i lägret. De var inte så länge i kasernen i Finby. De skickades ganska snart till Dragsvik i Ekenäs.

Stämningen piskades upp i Närpes mot alla som hade samarbetat med ryssarna. Länsmannen avskedades och i Finby ungdomslokal samlades alla ”ryssbrudar”. De släpades med våld till Finby ungdomslokal från alla byar i Närpes. Det var ett 50-tal damer som hade ”skämt ut allmogebefolkningen och den ärbara odalkvinnan och dragit skam över hembygden”. Deras brott var att de hade umgåtts med ryska soldater. Pastor Nordlund höll ett strängt tal till dem och uppmanade dem att skämmas för att ha dragit skam över bygden.

 

En otrevlig händelse skedde även i Perälä ganska nära Närpes.

Som ett minne av denna onda tid finns ett minnesmärke i Perälä. Det finns en bit in på Teuvasidan vid gränsen mellan Teuva och Närpes vid järnvägen. På våren 1918 hade några skyddskårister från Ähtäri stannat en fångtransport i Perälä. De släpade ut tre av de röda fångarna och sköt ihjäl dem på platsen. De röda fångarna var även från Ähtäri.

Minnesplaketten över händelsen avtäcktes 1965.


Ett delat Finland


Finland var efter inbördeskriget delat i två läger. I vinnare och förlorare. I vita och röda. I borgerliga och socialdemokrater. Kommunisterna förbjöds 1930. De röda soldaterna stängdes in i fångläger och behandlades illa. Ibland lät man dem svälta ihjäl. Skyddskårerna växte nu till sig på 1920- och 1930-talen och blev betydande aktörer i samhället.

Inom det övriga föreningslivet delades föreningarna upp mellan borgerliga föreningar och arbetarföreningar. Bland sparbankerna var det likadant. I Närpes fanns inga arbetarföreningar, men redan i Kaskö och Kristinestad var föreningarna uppdelade.

 

Övervinna minnena?

Flera statsmän i Finlands högsta ledning gjorde försök till att överbrygga den delning av landet
som nu fanns. Man talade om behovet av en försoningspolitik. Dessa försök till försoning lyckades
inte så bra på 1920–1930-talen. Andra världskrigets tragiska händelser överbryggade till en viss
del skiljelinjerna. Men ännu i dagens värld pluppar krigets tragik upp då och då.

Finlands Bank stötte på dessa svårigheter på våren 2017 då
banken planerade att prägla minnesmynt från vår
självständighetstid.

Till motiv för ett av mynten valdes ett
fotografi från en avrättning av röda fångar i Jakobstad.
Avrättningen var troligtvis fejkat för fotografens skull. Men
fotot blev mycket använt för att beskriva de vitas
arkebuseringar av de röda.

Protesterna mot myntet blev så stora att Finlands Bank lät
bli att prägla nämnda mynt.

 

 

Sidebar