Närpes Församling


Närpes Församling


Kristendomen i Närpes har främst förkunnats i Närpes kyrka av dess kyrkoherdar och kaplaner. De första åren skedde det i katolskt format för att senare från 1500-talet sakta övergå till den evangelisk lutherska tolkningen. Kyrkan var nära sammanväxt med staten och det var förbundet med böter eller skamstraff för att t.ex. utebli från högmässan. Från och med slutet av 1800-talet fick kyrkan konkurrens om själarna då frikyrkorna började uppträda med egna versioner och tolkningar av Guds ord.
Med denna utveckling blev Närpes rik på olika religiösa riktningar. I främsta ledet för denna utveckling var Nämpnäs och Yttermark. En uppsjö av bönehus har byggts på 1900-talet. Ingen av de frikyrkliga inriktningarna har fått mera inflytande än de andra, en ganska jämn fördelning av anhängare har varit en regel.
De allra flesta närpesbor har ändå hört till den statliga evangelisk-lutherska kyrkan. Ett fåtal närpesbor har hört till den ortodoxa kyrkan, den har de flesta av sina anhängare i östra Finland. Från 1990-talet har det kommit ett stort antal arbetskraftsinvandrare och flyktingar. Många av dem är muslimer, vilket har ökat intresset för andra religioner. En del av invandrarna har uttryckt sitt intresse för att bygga en moské i Närpes.



 

 

Närpes kyrkas historia har behandlats samtidigt med andra händelser i Närpes historia. I kapitlet om 1700-talet finns en intressant karta över kyrkan med omgivningar, Klaresund. Det märkliga med den kartan var att lantmätaren inte har noterat kyrkstallarna alls. De
omnämns i en skriftlig källa redan på 1600-talet. Kring kyrkan har det funnits en hel del byggnader med olika funktioner.

 Kyrkstallarna – de är unika eftersom så många har bevarats till modern tid. På 1930-talet byggdes en väg till Kaskö rakt över kyrkbacken, vilket fick följden att många kyrkstallar revs. De var före vägbygget cirka 300 och 150 blev kvar. Kyrkostyrelsen ville att alla skulle rivas, men närpesborna följde lyckligtvis inte denna gång påbudet, utan rev endast de som hindrade vägbygget.

 Sockenstugan – för socknens sammanträden behövdes en sal, därför hade man en stuga
bredvid kyrkan. Den flyttades på 1800-talet till sin nuvarande plats, västerom kyrkstallarna.
Det är nu ett kyrkomuseum.

 Bredvid den gamla sockenstugan fanns ett pannhus. Nyttan med detta hus framgår i kapitlet om socialväsendet.

 

 

 

 Lånemagasinen, sädesmagasinen, sockenmagasinen eller kronomagasinen var viktiga. Under normala år måste bönderna avstå en del av sin skörd. Denna ”skatt” lagrades i kronomagasinet för att skapa en reserv inför dåliga tider. Bönderna fick då ”låna” utsäd till såningen på vårarna. Som mest fanns det fyra lånemagasin på kyrkbacken. Nu finns endast ett kvar och det fungerar som lantbruksmuseum.

Den mest okända byggnaden är ett skärhus. Det fanns gömt bakom kyrkstallarna i sydvästlig riktning från kyrkan. I skärhuset obducerade (skar upp) man avlidna närpesbor.

 

 

 

 

 Kyrkoherdebolet var kyrkoherdens boställe och även bondgård. Det var det enda hemmanet i Klaresund by. På bolet fanns alla nödvändiga byggnader som hörde till en bondgård. Här byggdes i slutet av 1800-talet Närpes första mejeri. I dagens Närpes finns en ståtlig byggnad på denna plats. Det fungerar nuförtiden som församlingshem och var avsett som ett hem för ärkebiskopen vid hans besök i Närpes. Det hette förr Klaresunds sätesbyggnad och sitt nuvarande utseende fick byggnaden år 1889. Finlands ärkebiskop Jacobus Tengström krävde en för ämbetet passande plats vid sina besök i Närpes. Sockenmännen byggde från början ett mera anspråkslöst hus. Ett fint hus var ju dyrt.

 

Orsaken till ärkebiskopens krav på en lämplig sätesbyggnad berodde på att han hade fått Närpes pastorat som avlöningssocken. Han var Närpes kyrkoherde och denna löneförmån fick han eftersom han redan 1808 svor en trohetsed till den ryska kejsaren. Han besökte Närpes bara tre gånger och hade en vicepastor att sköta  kyrkoherdetjänsten. Finlands ärkebiskop var kyrkoherde i Närpes hela 1800-talet, men en vicepastor skötte tjänsten.

 

 

 

 

Här nedanför finns en skiss över kyrkbacken med de olika husen utplacerade:

Församlingsverksamheten

Kyrkan höll förr folk i sträng tukt och förmaning. Allmänt gällde det att flitigt gå i kyrkan och att leva tuktigt och ärbart. Det fick närpesborna att bli flitiga kyrkobesökare. Vid 1900-talets början var antalet besökare sommartid vid högmässan cirka 1000 personer. Vintertid var det lägre. Efter kriget var antalet besökare 250-300 personer. Nuförtiden är de cirka 50 st. Orsakerna till detta är många. Man kan nu lyssna på gudstjänst i radio eller se på den i tv. Ett ganska heltäckande nät av bönehus har byggts ut i byarna i Närpes.

Församlingen har gjort stora insatser för folkbildningen genom tiderna. Man har arbetat för barnskolor för att lära barnen läsa och skriva. Man ville ha en kristen grund för alla människor. Detta följde man upp med läsförhör ute i byarna där ungdomarna förhördes i Luthers katekes och andra kristna värderingar.

Den evangelisk-lutherska kyrkan har tillsammans med den ortodoxa kyrkan getts positioner som statskyrkor i Finland. De har enligt lag fått beskattningsrätt av sina medlemmar. Närpes församling består på 2000-talet av Närpes moderförsamling med Pörtom och Övermark som kapellförsamlingar. Detta blev de år 2014.

Kyrkoherdar 1900–2019
Viktor Dahlberg 1886 – 1924
Karl Ivar Nordlund 1925 – 1937
Edvin Stenwall (t.f. 1938 – 1943) ordinarie 1943 – 1970
Holger Andersson 1970 – 1987
Börje Lillsjö 1987 – 2002
Anders Kronlund 2002 – 2010
Lars Lövdahl t.f. 2010 – 2014
Marcus Jacobsson t.f. 2015
Tom Ingvesgård 2015 –

Sidebar