Pälsdjursfarmning


Bondesamhället i Närpes fick stora bekymmer vid förra sekelskiftet, då närpesborna ökade i antal. Trots uppodlingar av ny åkermark, emigration och tomat- och gurkodling, fanns det många ungdomar som sökte annan utkomst. En sådan näringsgren var pälsdjursfarmning. På 1920-talet startades de första pälsfarmarna i Österbotten. De första pionjärerna fanns i regionen Korsholm – Gamlakarleby.

I Närpes torde den första farmen ha startats i Nämpnäs 1936. Näringen växte sakta men säkert till sig för att på 1960-talet bli ganska stor. Farmarna har hela tiden kämpat med vissa problem. I början var det svårt att få tillgång till fodret (mat) åt djuren. Samtidigt märkte farmarna att branschen var väldigt konjunkturkänslig. Ibland fick farmarna bra betalt vid skinnauktionerna, för att något år senare få dåliga priser vid auktionerna.


Innehåll

Farmningens barndom
Eget foderkök
Närpes Pälsfarmarförening
Nya svårigheter
Statistik


Farmningens barndom

När en ny näring inleds finns det alltid initialsvårigheter. För pälsdjursodlarna var det främst valet av djur i farmningen och för det andra vilken mat som skulle ges åt pälsdjuren. 

Under de första åren experimenterades med olika pälsdjur. Räv var det första pälsdjuret som sattes i bur. Senare kom mink, iller, och kanin. Snart försökte man även plantera ut bisamråttor i vattendrag, varifrån de senare fångades in. Man försökte också med sumpbäver eller nutria.

Efter krigen fanns det nog bara olika arter av räv och mink. 

De första minkarna skaffades till Närpes 1945. Det var honor och valpar som införskaffades. Fisk var oftast på menyn för djuren. Till vintern vattnade man ut saltet ur den insaltade saltströmmingen. Mört var inte alls bra som föda, den förorsakade B-vitaminbrist och anemi hos djuren. Ibland köptes också hundar, kattor, döda djur och fisk som maldes i en handkvarn tillsammans med blandmjöl. Snart lärde man sig att tillsätta vitaminer i ”gröten” man gav djuren. Åren 1943 – 1946 ökade priserna på mink med 300 %, denna period kallas i svenska Österbotten för minkens guldålder.

År 1945 fanns det 16 minkfarmare och 3 rävfarmare i Närpes.

 


Eget foderkök


 

Farmare i Norrnäs och Övermark samlades till ett möte 1963 för att dryfta intresset till att bilda ett bolag för ett foderkök. Intresse fanns och med Rafael Björkqvist och Gunnar Skomars i spetsen startades verksamheten upp.

År 1964 byggdes ett foderkök och en stiftande stämma för ett aktiebolag hölls. Bolaget fick namnet Ab Nä-Rö Oy.

Till verkställande direktör för bolaget valdes Leif Gullberg.
År 1984
valde man en ny VD för Nä-Rö och Lars Granlund valdes. Både Gullberg och Granlund blev långvariga trotjänare. Granlund efterträddes först av Thomas Grönlund och sedan av Jari Itälä.

Nä-Rös kunder har funnits inte bara i Närpes, utan även i Kristinestad, Teuva, Kauhajoki, Korsnäs, Bötom och Storå.

 


Närpes Pälsfarmarförening

För att tillvarata pälsfarmarnas intresse grundades en förening 1985. Vid grundandet var 35 farmare med.

Så småningom växte antalet till 151, vilket innebar att ca 65 % av farmarna var medlemmar. Avelsdjurens fördelning var 80 % mink, 20 % räv och en mindre procentandel sjubb.

 

Nya svårigheter

 

Den största svårigheten för farmningen har varit branschens konjunkturkänslighet. Ibland har farmarna fått väldigt bra priser och ibland har klädmodet svängt och just ingen vill ha pälsar.

Med jämna mellanrum har farmarna fått kämpa med priser under lönsamheten.

En långvarig lågkonjunktur började i slutet av 1980-talet vilken fick många farmare att sluta. Den kanske mest förödande lågkonjunkturen inföll i slutet av 2010-talet och pågår ännu.

Från att Nä-Rö hade haft över 200 kundfarmer har antalet gått ned till dagens antal på 30 kundfarmer.  Dessutom har sk. rävflickor attackerat farmarna och släppt ut djuren. Nä-Rös kunder har fått ta emot sin beskärda del av dessa attacker. Många försök har också skett för att få den allmänna opinionen att svänga med hjälp av tidningsskriverier mot farmningen som näringsgren. Farmarna har åtminstone ännu hållit ut och trots en sjunkande lönsamhet har de fortsatt med sin näring. Mängden foder som Nä-Rö tillverkar har inte gått ned så mycket som kundantalet indikerar, eftersom de farmare som har fortsatt har skaffat sig större farmer.


Statistik

Det är svårt att få tillgång till tillförlitlig statistik på produktionsmängder och antal farmer. Svårigheten uppstår då farmarna har sålt sina skinn via Turkistuottajat, Hudson Bay eller annan inköpsfirma. Tillförlitliga uppgifter om antalet farmare tillkrånglas av att farmarens bostadsort och farmens placering inte alla gånger är samma kommun. Dessutom har farmen i vissa fall uppdelats på flera personer i familjen av skattetekniska skäl.

De uppgifter som torde stämma redovisas här nedanför.

Antalet farmare i Närpes åren 1937 – 1983

1944 1945 1960 1970 1980 1983 1980-talet som mest nuförtiden
4 20 8 143 237 262 270 30

 

Antalet mink- och rävskinn i Närpes 1980 – 1981

 

Minkskinn Rävskinn
134.102 38.899
Mink- och rävskinn som mest (på 80-talet)
200.000 60.000
Sidebar