Stella Polaris



I ett krig spionerar staterna väldigt mycket på varandra. Finland hade utvecklat en effektiv organisation för avlyssning av den Sovjetiska radiotrafiken. Det kallades för signalspaning. Man ville veta vad motparten planerade att göra. Under vinterkriget och fortsättningskriget 1939 – 1944 lyssnade man mycket. Då fortsättningskriget gick dåligt 1944 beslöt man att skicka resultatet av signalspaningen till Sverige tillsammans med signalspanarna. Man kallade denna hemliga operation för Stella Polaris.


Innehåll

Bakgrund
Planering
Nämpnäs
Efterspel

 

Bakgrund


Under 1943 började det se ut som att Nazityskland skulle kunna förlora kriget. I Finland såg man med stor oro på detta. Finlands krigsstrategi byggde på en tysk vinst.

Man började i all tysthet planera för vad man måste/kunde göra om Tyskland förlorade. Diplomatiska fredstrevare sändes via Stockholm till Sovjet. Hur skulle det vara med en separatfred? Detta lyckades inte.

I början av juni inledde Sovjet en storoffensiv längs Karelska näset. Finlands armé drevs tillbaka. Efter blodiga strider vid Tali-Ihantala stoppades anfallet, men Finlands krafter var uttömda. En finsk fredsdelegation reste till Moskva. Ett avtal om vapenstillestånd undertecknades med hårda villkor för Finland. 

Finland hade under kriget avlyssnat den ryska radiotrafiken. Detta material var sprängstoff i krigstid. Krigsledningen ville föra ut allt detta tillsammans med alla signalspanare. Planeringen av utförseln av signalspanarna och deras material hade startat i god tid före vapenstilleståndet.

Planerare var överstarna Aladár Paasonen och Reino Hallamaa på order av överbefälhavare marskalk Mannerheim.

 

De började kalla  operationen

Stella Polaris.

 

 

 

 

 

Enligt planen skulle planerarna med sitt material starta i Keuruu. Mål för den första etappen var Nämpnäs och Nystad. Den 22.9.1944 kom ordern: ”Packa väskorna – nu skall ni till Sverige.”

 

 

Sonderkommando Nord var en uttalat nazistisk organisation. Stellisterna var inte det, om dem framgår ingen politisk hemvist.

I Nämpnäs hade man sommaren 1944 observerat ovanliga händelser i byn. En man hade kommit och ställt frågor om inkvarterings-möjligheter.
I början på hösten hade en annan man rott genom Österfjärden och lodat djupet

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


Nämpnäs


Den 22 september 1944 kom tre fartyg till Nämpnäs och Österfjärden. Det var S/S Maininki, S/S Osmo och S/S Georg. Varje fartyg kunde ta cirka 240–250 passagerare.
Personerna som skulle fly med båtarna kom med tåg till Närpes järnvägsstation. Det var folk som arbetat med signalspaningen och deras familjer. De torde ha varit sammanlagt 750 personer.

Alla övernattade en natt i Närpes. Närpesgården blev nu ett hotell och Yttermark folkhögskola (SÖFF) ett annat. På morgonen efter övernattningen kördes de med buss till Österfjärden och lastades ombord på fartygen.

 

 

 

Sjöbevakningsman Gunnar Skomars fattade misstankar om den livliga trafiken i Nämpnäs. Han kontaktade Vasa och fick till svar att det var sjukhusinventarier och laglig trafik. Ångbåtarna avseglade till Härnösand och mottogs utan tullklarering. 

Nämpnäs kom in i Finlands historia med en hemlig operationen Stella Polaris i krigets slutskede.

Man smugglade ut materialet och signalspanarna för att Sovjet inte skulle få veta vad man hade gjort i Finland. Man ville inte att allt material skulle hamna i Sovjets händer. Finland fick nämligen efter kriget en kommunistisk hemlig polis (Valpo), som överlät allt material till Sovjet. De ansvariga officerarna ville rädda resultatet av signalspaningen för att undvika hämndaktioner från Sovjets sida. Samtidigt ville man förbereda sig på ett eventuellt gerillakrig mot Sovjet.

 


Efterspel


I Sverige blev militärpersonalen internerade i två veckor och civilpersonerna behandlades som flyktingar. Stellisterna sökte arbete i Sverige och cirka 20 st fick arbete som signalspanare i Sverige.

Materialet filmades och en del såldes till andra stater. Många stellister återvände till Finland och hamnade i förhör. Ingen blev anklagad för brottslig verksamhet. Huvudmännen Paasonen och Hallamaa återvände aldrig till Finland på grund av den sovjetiska kontrollkommissionens hårda styre över Finland.

I Nämpnäs har man rest ett minnesmärke över dessa händelser.

Sidebar