Växthusnäringen


Växthusnäringen


Närpes har genom alla tider varit en jordbruksbygd. Trots den stora ådalen, har storleken på hemmanen ändå varit ganska anspråkslösa. Det har inte funnits stora herrgårdar. Denna omständighet har troligtvis varit en av orsakerna till att intresset på att pröva på olika specialodlingar har varit stort i Närpes. I början på 1900-talet inleddes försöksodlingar på tomater och gurkor. Det blev en haltande början på en framgångssaga för Närpes. Då den första odlaren kunde sälja ett kilo tomater åt en kund, var han väldigt glad. De första entusiasterna fick efterföljare och kunskapen om specialodling spred sig. I dag är Närpes störst i Finland på tomater och gurkor.


Innehåll

Mattfolk
Lassfolk
Uppvärmning
Odlingsteknik
Bildcollage
Minnesmärke

 

Mattfolk


På 1900-talet växte intresset för odling av annat än de traditionella sädesslagen och rotfrukterna. Kaldnäsbon Valdemar Mattfolk hade varit i Amerika och återvände till Närpes med en påse tomatfrön i fickan. På sidan av sitt arbete som handelslagsföreståndare i Finby byggde han 1916 ett litet växthus för tomatodling. Det hade ingen uppvärmning.

Det var svårt att få de nya grönsakerna sålda. När prosten Dahlberg en gång köpte 1 kg tomater hade han gjort en stor affär. Mattfolk byggde senare (1918) ett större växthus i Kaldnäs. Det syns på bilden här bredvid.

 


Lassfolk


I Pjelax hade Uno Lassfolk utbildat sig till trädgårdsmästare. Efter utbildning i Billnäs och arbete i St. Petersburg återvände han till Pjelax 1920. Där startade han en plantskola tillsammans med brodern Georg och dennes fru Aina. De odlade från början alla möjliga sorters grönsaker, bl. a. var lök en stor produkt. Men snart var tomatodlingen viktigast vid sidan om alla andra växter. Den svåraste biten var att ordna med försäljningen av produkterna. Grönsakerna kördes till torgen i Kaskö, Kristinestad och Vasa för försäljning.

År 1926 byggdes ett växthus med rentvättade fotoplåtar för att skydda de frostkänsliga tomaterna. Uno Lassfolk flyttade 1929 till Kanada och Georg och Aina blev ensamma med sina odlingar. De utvidgade hela tiden verksamheten och snart var det bara tomatodling som gällde. I Närpes började man kalla Georg för tomatkungen.

Andra jordbrukare tog modell av de allt framgångsrikare odlarna. Närpes utvecklades speciellt från 1950-talet till tomatriket i Finland. Idag kommer cirka hälften av Finlands alla tomater och gurkor från Närpes.


Uppvärmning


Att ordna med en bra och billig uppvärmning i växthusen var ett problem. Först försökte man få värme genom att sätta halm i en nätkorg, sätta eld i den och vandra runt i växthusen. Sedan kom olika slag av kaminer.

De första var stående oljefat med vedeldning. Snart sattes de liggande och kaminen förlängdes så att en meters vedhalvor rymdes in. De kallades för suggor. Folk brukar säga, att det var en otroligt vacker syn under kalla stjärnklara vinterkvällar, då röken steg från växthusens vedkaminer från båda ändarna av växthusen. Ibland var ägarna tvungna att under kalla nätter tillbringa natten i ett växthus för att stiga upp och med jämna mellanrum fylla på mera ved.

Det var nog en lättnad då man började elda med brännolja. Den vanligaste oljekaminen är den som syns först på bilden. Den gick under namnet Sputnik. Den tog olja från ett oljefat från utsidan och i en låda bredvid kaminen fanns en flottör som reglerade oljenivån i Sputniken.

Snart flyttades oljekaminerna ut ur växthusen till skilda pannrum. I pannrummen sattes moderna pannor som värmde vatten som pumpades runt i rör inne i växthusen. Oljekrisen 1973 satt fart på sökandet av alternativa bränslekällor. Tung brännolja började användas och framförallt torv. I dagens växthus används mest flis och torv.

 

 


Odlingsteknik


Förbättringar i odlingstekniken har hela tiden varit på tapeten bland odlarna. De har startat intresseföreningar och anställt konsulenter och ordnat ”spionresor” till Danmark och Holland. Nya idéer har testats och ibland har de gett bestående förändringar i odlingstekniken i Närpes. Några förbättringar kan nämnas. Nedläggningsmetoden var en klar förbättring. Tomat- och gurkplantorna kunde hela tiden växa uppåt och plantan sänktes neråt på en bädd ovanför marken. Plantorna trivdes bättre och odlaren kunde plocka frukterna i lämplig arbetshöjd.

En annan metod var att låta humlor pollinera tomatblommorna. Innan humlorna kom i tjänst var odlaren tvungen att vibrera blommande plantor för att pollineringen skulle ske. I dagens växthus fyller man på med mera koldioxid i växthusen.

 

 

Det sker genom en skild anläggning som håller  koldioxidgasen på en lämplig nivå inne i växthuset.
Det handlar om att skapa en så optimal miljö som möjligt för de växande plantorna.

Växthusen har även vuxit på bredden. Eftersom man nu odlar året runt kan man bygga sk. blockhus. De ger en optimal växtmiljö. Den åtminstone synligaste förändringen har varit installeringen av lampor i växthusen. Artificiellt ljus har gjort det möjligt att odla året runt.

Med högtrycksnatriumlampor (HPS) kan man ge den mängd ljus som behövs för att producera tomater och gurkor året runt. Anläggningarna gjorde nu av med mera elström, men det gav i alla fall bättre ekonomi. Anläggningarna kunde utnyttjas effektivare.

Nu experimenterar man med LED-lampor som inte behöver lika mycket elström för att ge det ljus som behövs. Växthusen har plötsligt blivit röda, eftersom det röda ljuset ger tillräcklig med ljus för att plantornas fotosyntes skall ske.

 


Bildcollage


Här nedanför följer ett bildkollage över olika slag av växthus genom tiderna.

 

Blockhus byggdes nog under äldre tider. Det var de förstörda glasrutorna under hagelstormen 1957 som tog kol på intresset för blockhus under äldre tider. Nu har de kommit tillbaka med ny och förbättrad teknik.

 

 

 

 

 

Börje Ivars växthus i Bäckliden.

 

 

Nya typer av lampor för belysningen i växthusen vinner insteg. Här är modern ledbelysning med sitt röda sken i bruk.


Minnesmärke


I Pjelax har detta minnesmärke rests över näringen.

 

 

Sidebar